Att sätta regler för våra barn

För ett par dagar sedan lyssnade jag på en podd och en intervju med Katrin Zytomierska. Hon är ju rätt kontroversiell och det finns mycket jag inte håller med henne i. Men det var ett ämne hon gick in i där jag kände att det kunde varit mina egna ord.

Hon berättade om ett föräldramöte hon varit med på där vissa av föräldrarna i klassen klagade för att de inte hade kontroll på vad deras barn gjorde på telefonen och datorn, och att det blev så mycket tjafs angående vilka spel de fick använda sig av osv. Detta var barn i 8-årsåldern och föräldrarna ifråga hade svårt att gå in i en konflikt med sina egna barn och lät de göra lite som de ville.

Katrin förklarade sina egna regler och tyckte det var självklart att de är vi som föräldrar som bestämmer hur mycket våra barn använder skärmar och vad som tillåts att göra med dessa. Hennes barn har inte sociala medier och får inte spela några typer av våldsspel. Hon blev chockad av de andras mjäkighet och att barnen bestämde, inte tvärtom.

Detta är precis hur vi resonerar hemma. Våra barn har inte tillgång till telefon eller dator. Vi har en surfplatta till dem, men den används sällan. De kollar på barnprogram och youtube men vi har fjärrkontrollen och bestämmer HELT vad som visas här hemma.

Det tjatades ett tag om Fortnite ”för alla andra får ju”, men det är ett solklart nej för oss. Det är 12-årsgräns, och det av en anledning. Våra barn kan inte hantera våldsamma program eller spel, det speglas direkt i deras lek och språk. Nu vet de vad som gäller och det tas inte ens upp längre, det är liksom en icke-fråga numer. Vi har ett Nintendo Wii och spelar Super Mario och sportspel. De tycker det är jättekul, vi kan göra det tillsammans, win-win för alla inblandade.

Just att många anser det vara svårt att sätta gränser för vad deras barn får eller inte får göra förstår jag inte. Vi har våra regler, och det är vad som gäller i vår familj. Barnen bestämmer inte, det gör vi. De finner sig ofta snabbt i vad som gäller, så länge vi håller fast vid vad vi bestämt. Jag vet inte om jag låter högfärdig, det är inte meningen i så fall, men varför tycker många föräldrar att det är svårt att bestämma över sina barn och sitt hem? Varför fattas beslut utefter vad andra får göra?

Samma sak gäller Halloween, som ÄNTLIGEN är över. Vi som kristna föräldrar tar helt avstånd från detta. Vi klär inte ut oss, vi pyntar inte, vi går inte bus eller godis. Visst, barnen har ifrågasatt, och vi förklarar för dem varför denna ”högtid” inte firas här hemma. Såklart att det blir tjatigt ett par veckor när ”alla andra gööööör”, det är på alla barnprogram och i alla höstlovsaktiviteter. Men har de lidit? Nej, verkligen inte. Vi har gjort annat skoj. Har de känt sig utanför? Kanske. Men som kristna kommer vi alltid att vara lite utanför resten av samhället. Många ser oss som konstiga, vi gör vissa saker annorlunda här hemma. Måste det vara dåligt? Det tror jag verkligen inte. Vårt jobb som föräldrar är att stärka våra barn, lära dem att stå upp för det de tror på, att inte bara följa med strömmen. Allt som ses som kul är inte bra för oss. Tyvärr. Och då måste vi som föräldrar vara förebilder i en del situationer.

nohalloween

Lite flummigt inlägg kanske, men hur tänker ni kring detta? Hur sätter ni regler i er familj? Ju äldre barnen blir blir detta mer aktuellt känner jag!

Guds frid!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s